Lyssna

Evangelium i aluminium

En 160 meter lång fris i aluminium har sedan 70-talet smyckat fasaden på Bäve kyrka. Frisen beskriver de fyra evangelierna och är full av symbolik och metaforer. Det är också en bild av hur evangeliet kan spridas via något så enkelt som en bit plåt.

Mannen på bilden är Bertil Berggren Askenström. Han var silversmed och skulptör och konstnären bakom verket ”Evangelium i aluminium” som pryder fasaden på Bäve kyrka. På sätt och vis är frisen inte bara en symbol för kristen tro, utan även en bild av vad som kan växa fram ur sorgen när kreativiteten ges utrymme. Bertil Berggren Askenström var bara ett litet barn när han förlorade sin mor, Gunhild Berggren. Förtvivlad av sorg spenderade han sina dagar i sin pappas konstsmedja på Söder i Stockholm och i konsten fann han tröst. Han lärde sig hantverk och smide, teckning och målning. Senare skulle han börja på Konstfack i Stockholm och specialiserade sig sedermera på smide i olika former av metall.
    Efter att han blivit tilldelad uppdraget att smycka den då nybyggda Bäve kyrka, tog det honom sju månader innan han landade i hur han skulle gå till väga. Ur 154 aluminiumplåtar skulle det stansas ut symboler för de olika evangelierna. Symbolerna skulle drivas fram från baksidan av plåtarna med hjälp av hammare och tryckluftshammare. Målet var att ge intrycket av att bilderna lyfter sig från väggen och svävar framför den. Plåtarna, med en höjd på 80 cm, skulle monteras som ett kasettband runt hela kyrkans fasad varav varje väderstreck fick representera ett evangelium. De två fasaderna som vetter åt söder representerar Matteusevangeliet, öster representerar Markusevangeliet, norr fick bli Johannesevangeliet och väster representerar Lukas. 

Att skapa relieferna var ett hårt och bullrigt arbete, därför arbetade Berggren Askenström med hörlurar. I en artikel i Bohusläningen från 1973 berättar han att musiken i hörlurarna var till stor hjälp i hans skapandeprocess. ”Musiken blev en del i mitt arbete, hjälpte mig att finna uttrycken. Jag har spelat kyrkomusik av olika slag och från olika tider, bl a Bach, men kanske har den moderna elektroniska varit mig till största glädje, inte minst Ralph Lundstens ”Fader vår”, sa han då till tidningen. I en annan samtida intervju i Vår kyrka menade han att han stundtals upplevde det som ett fåfängt övermod att i bild försöka gestalta det största under som hänt mänskligheten, den kärna av kärlek som apostlarna vittnar om i sina evangelier. Där beskriver han också vikten av att själv ha upplevt det som han vill gestalta. ”En konstnär kan inte leva på andras upplevelser”, menar han.

"En konstnär kan inte leva på andras upplevelser"

Han beskriver evangelierna som en strålning som kan ta sig uttryck i såväl ord som ljus, färg eller musik. Detta synsätt var också orsaken till att han ville arbeta med musik i sin ateljé. 
    Innan invigningen av konstverket visades det upp i sin helhet i Konstnärshuset i Stockholm 1973. 

    På många sätt var Bertil Berggren Askenström före sin tid. Redan på 70-talet efterfrågade han rum i varuhusen där kyrkan borde finnas representerad, just för att kunna nå människor där de är. Dessa rum skulle fungera som en form av avstressningsrum, där besökaren kunde få lyssna till en betraktelse eller orgelpreludium. En idé som påminner om det rum som Svenska kyrkan i Uddevalla hade på Torp köpcentrum under hösten 2025, alltså över 50 år senare. I samma artikel beskrivs orsaken till avsaknaden av dessa rum att de skulle riskera att ge konsumenterna en chans att stiga ur rollen som konsument för att upptäcka andra värden. ”Det vore inte lämpligt att den ångesten stillas alldeles gratis inom varuhusets väggar. Risken är för stor att vi i meditationsrummet skulle upptäcka, att vi inte behöver konsumera så mycket, sen vi hittat vår själ”. Man skulle kunna hävda att detta resonemang är applicerbart även i vår tid.  
   Berggren Askenström har smyckat ett 50-tal kyrkor och lokaler i Sverige, och bland verken finns inte minst silverkorset i Uppsala domkyrka. Trots mängden verk förblir ”Evangelium i aluminium” ett av Berggren Askenströms mest kända. Än idag väcker verket tankar och frågor, men framförallt kan verket få vara en symbol för hur nåden omfattar oss alla. Om en bit enkel aluminiumplåt kan få vara bärare av evangeliet, vad kan då inte ofullkomliga människor som du och jag få betyda?

Text & foto: Jonas Egfors