Prästlönetillgångarna i Luleå stift är stiftelseliknande tillgångar. Det betyder att de inte är en del av Svenska kyrkan, utan fristående, självständiga juridiska personer som förvaltas av respektive stift. Stiftsstyrelsen i Luleå stift är styrelse och därmed förvaltningsansvarig för prästlönetillgångarna i Luleå stift.
Förvaltning i enlighet med kyrkans grundläggande värderingar
Enligt lag är prästlönetillgångarnas ändamål att bidra till ekonomiska förutsättningar för Svenska kyrkans förkunnelse. Ansvaret innebär ett kapitalförvaltningsuppdrag där målet är att skapa bästa möjliga uthålliga totalavkastning. Förvaltningen ska ske på ett etiskt försvarbart sätt i enlighet med kyrkans grundläggande värderingar.
Ett gammalt villkor för att bilda församling
Under den första kristna tiden i Sverige, för cirka 1 000 år sedan, var ett av villkoren för att bilda en egen församling att det också skapades förutsättningar för prästens utkomst.
Den egendomsägande befolkningen i trakten fick bidra med bland annat tiondet av gårdens avkastning. Dessutom skulle kyrkan tillföras skogs- och jordegendomar vars avkastning skulle gå till prästen. Dessa kom att benämnas prästlönefastigheter.
Under lång tid var egendomen intakt, men framför allt på senare tid har försäljning av mark skett för bostadsbebyggelse och liknande. Intäkten från dessa försäljningar har fonderats i prästlönefonden.
En del av intäkterna har använts för att köpa mer skogsmark. Om en fastighet förvärvats med prästlönefondsmedel, utgör även denna en prästlönefastighet. Därför är även Stiftets hus i centrala Luleå, där bland annat stiftskansliet finns, en prästlönetillgång.