Kerstin Johansson, 19 år, från Hortlax utanför Piteå har spenderat hösten i Bukoba stift, nordvästra Tanzania, genom Act Svenska kyrkans utbytesprogram Ung i den världsvida kyrkan. Under vistelsen bodde Kerstin och hennes resekompis hos fyra olika värdfamiljer och församlingar. Vardagen var varierad och alltid fylld av människor.
– Vi fick verkligen göra allt möjligt. En vanlig dag började med frukost vid åtta eller nio, och sedan gjorde vi någon aktivitet eller utflykt kring lunchtid. Vi var ofta bortbjudna på festligheter som skolexamen, bröllop eller gudstjänster. På kvällarna åt vi oftast middag tillsammans med familjerna. Nästan varje dag mötte vi otroligt gästvänliga människor som verkligen ville lära känna oss.
Kerstin berättar om den glädje som genomsyrar både vardag och kyrkoliv i Tanzania, hur de fyra timmar (!) långa gudstjänsterna alltid var levande och fyllda med glädje och skratt. Resan väckte också tankar kring tacksamhet och hur vi i Sverige så ofta tar saker för givet.
– I Tanzania var det väldigt viktigt att visa tacksamhet, och det var något jag verkligen tog med mig. Det fick mig att se på det jag har hemma på ett helt annat sätt.
Som en del av programmet är hon redo att besöka församlingar i Norrbotten och Västerbotten för att berätta om sina erfarenheter. Ett av de mest känslomässigt starka minnena från resan var mötet med en organisation som arbetar med gatubarn i Bukoba.
– Vi fick se hur barnen bodde på barnhemmet och hur kontorsarbetet fungerade, men det som fastnade mest var när vi följde med två anställda ut på gatorna för att leta gatubarn. Att se alla barn och få veta mer om deras liv var verkligen en ögonöppnare. Det var otroligt tufft, men samtidigt väldigt fint.
Trots stora skillnader i livsvillkor och kultur är det inte olikheterna som Kerstin främst bär med sig, utan det gemensamma.
– Man fastnar ofta i alla olikheter och i det som skiljer oss åt. Men under resan såg jag så många likheter. Min värdbror sa till mig sista kvällen: ”Vi hade fördomar om er och trodde ni skulle vara annorlunda, men ni är precis som oss – och nu är vi en familj”, berättar Kerstin Johansson.
Ta del av resan på Instagram.
