22 september gjorde egendomsnämnden en exkursion till Siggebohyttan för att få möjlighet att med egna ögon se skogen som föreslås bli försöksområde.
Förslaget gäller en avgränsad yta där flera metoder att bruka skogen prövas sida vid sida. Genom att följa vad som händer i de olika delarna vill stiftet få bättre kunskap om möjligheterna och riskerna med hyggesfria metoder.
Medarbetare från stiftets skogliga förvaltning guidade deltagarna genom området. Under vandringen diskuterades både skogsskötsel och de värden som behöver vägas samman när beslut om skogen fattas.
En plats med flera värden
Både Bergslagsleden och den gamla kyrkstigen går genom området som därmed har ett tydligt rekreationsvärde. Här finns också tydliga spår av Bergslagens gruvhistoria och därmed värdefulla kulturmiljöer. Den kalkpåverkade marken ger särskilda förutsättningar för växtlighet. I trakten finns dessutom asknätfjäril, en praktfjäril som förvaltningen behöver ta hänsyn till när åtgärder planeras.
Det är en bakgrund som gör platsen intressant, men också krävande. Åtgärder i skogen påverkar inte bara framtida virkesproduktion. De kan också förändra livsmiljöer för arter, upplevelsen av en vandring och möjligheten att bevara kulturmiljön.
Under ett stopp i skogspromenaden fick nämndens ledamöter själva bedöma områdets ekologiska, sociala, andliga och ekonomiska värden. Övningen gav utrymme för olika uppfattningar om samma plats och för samtal om hur värdena ska vägas mot varandra.
Sex delområden att följa
Martin Bäck, stiftsjägmästare i Västerås stift, presenterade förvaltningens förslag till en demonstrationsyta på totalt 14,5 hektar. Den är indelad i sex delar där olika åtgärder kan jämföras över tid.
Den första delen föreslås lämnas helt orörd. Den ger en möjlighet att se hur skogen utvecklas utan ingrepp. På del två föreslås måldiameterhuggning. Det innebär att träd som nått en bestämd diameter kan väljas ut för avverkning, medan skogen i övrigt står kvar. En tredje del föreslås föryngringsavverkas. Den ska fungera som jämförelse med de andra delarna. Där kan stiftet följa hur ny skog etableras efter en mer traditionell avverkning och jämföra utvecklingen med ytor där fler träd står kvar. I den fjärde delen vill förvaltningen pröva en överhållen granskärm. Det innebär att en del av de äldre granarna får stå kvar under en längre tid medan ny skog etableras under dem. Metoden kan ge skydd åt unga träd, men granens känslighet för vind gör den också riskfylld. Om kvarstående träd blåser ner eller skadas blir det en viktig del av den framtida utvärderingen.
I de två sista delarna föreslås olika former av luckhuggning. I den ena skapas små öppningar på ungefär 0,2 hektar i ett mönster som liknar ett schackbräde. I den andra prövas långsmala luckor på omkring 20 gånger 100 meter. Skillnaden mellan rutorna och de långa öppningarna kan bland annat ge kunskap om hur skogskanter påverkas och hur ny skog kommer upp.
Försök som kräver uppföljning
Martin påpekade att det finns en risk för skador, särskilt när äldre granskog öppnas upp och träden blir mer utsatta för vind. Samtidigt är det just genom att pröva metoder i begränsad skala och följa resultatet som förvaltningen vill lära sig mer. En viktig fråga blir om skillnaderna mellan metoderna består när skogen växer vidare, och om ett sätt att bruka den som fungerar på den här platsen också kan användas på andra marker.
Innan några åtgärder genomförs ska hela området artinventeras och naturvärdesbedömas. Dialog med berörda intressenter, bland annat om områdets natur- och kulturvärden, finns med i planeringen. Martin beskrev också hur åtgärder kan ge upphov till unga lövträd, som är betydelsefulla för asknätfjärilen.
Skogen behöver följas under lång tid för att stiftet ska kunna dra lärdom av försöken. Tillväxt, kostnader och skador är viktiga att dokumentera. Lika viktigt är att följa hur de ekologiska, sociala och andliga värdena utvecklas. Då får egendomsnämnden ett bättre underlag för framtida beslut om skogens skötsel.
Lars Mårdbrant