Den 11 oktober kommer han till Storkyrkan för att dirigera sitt eget verk I’ll Make Me a World – en musikalisk tolkning av den amerikanske författaren och medborgarrättsaktivisten James Weldon Johnsons dikt The Creation.
Texten, som publicerades i samlingen God’s Trombones 1927, återberättar skapelseberättelsen ur Första Moseboken i formen av en afroamerikansk predikan. Med rytmisk, muntlig och bildrik språkdräkt förvandlas Bibelns skapelseberättelse till en del av den afroamerikanska traditionen, där Gud talar med sydstatsdialekt och där skapelsen blir en berättelse om identitet, tillhörighet och människovärde.
För John Rutter var det just diktens omedelbara musikalitet som gjorde den omöjlig att motstå. – Jag har känt till och beundrat James Weldon Johnsons The Creation i många år, för dess enkelhet, fantasi och musikaliska kvaliteter. I dikten återges skapelseberättelsen från Första Moseboken med ett språk som tillhörde Weldon Johnsons tid och hans gemenskap. Det kändes som om den ropade efter att tonsättas. Det är märkligt – jag reagerar väldigt intuitivt på poesi: ibland läser jag en dikt och tänker ”det här är en fin dikt, men jag skulle aldrig kunna tonsätta den” – och ibland, som i det här fallet, tänker jag ”JA!”.
Möjligheten att tonsätta dikten i ett större format kom under 2025, då John Rutter i samband med sin 80-årsdag blev inbjuden att dirigera en konsert i St Paul’s Cathedral i London tillsammans med Royal Philharmonic Orchestra och Bach Choir.
– Det föreslogs att jag skulle inleda konserten med ett nytt verk på ungefär 20 minuter, och James Weldon Johnsons dikt dök genast upp i mitt medvetande.
Sir John Rutter hämtade inspiration ur författarens afroamerikanska arv då han komponerade musiken, som bär influenser från gospel, blues och jazz.
– Jag ville spegla den musikaliska värld som han kände till under första hälften av 1900-talet i Amerika.
Samtidigt är verket omisskännligt Rutter. Den melodiska värmen och de stora körklangerna finns kvar, men här färgas de av en annan rytmik och ett annat tonfall. Musiken rör sig också mellan stillhet och kraftfull dramatik.
– Jag följer helt enkelt textens flöde, och hoppas att det tydligt går att höra att det är något jag har skrivit, med min egen röst, men samtidigt något som känns hemma i textens tid och miljö. Jag hoppas att varje verk jag skriver innehåller något nytt – jag vill inte upprepa mig själv!
Att framföra ett nytt verk handlar enligt honom om ett nära samspel mellan dirigent, kör och solister.
– Alla måste vara, som man säger, ”på samma sida”. Det är mitt jobb att göra musikens och ordens mening och vision tydlig.
I konserten medverkar också mezzosopranen Malena Ernman, som John Rutter nu ska samarbeta med för första gången.
– Jag ser mycket fram emot det.
John Rutter har gästdirigerat i Sverige sedan 1980-talet och återkommer gärna hit. Det svenska körsoundet beskriver han som klart och ljust, men samtidigt rikt och fylligt. I Storkyrkan är han en trogen gäst, och han känner sig hemma i kyrkorummet.
– Eftersom jag kommer från England är jag förstås mycket bekant med arkitekturen, atmosfären och akustiken i stora katedraler, så Storkyrkan känns på ett sätt tryggt bekant, men samtidigt uppfriskande annorlunda.
Inför konserten ser han särskilt fram emot mötet mellan musiker, rum och publik.
– Det handlar om ett fantastiskt team av musiker lett av Johan Hammarström, att få musicera i en storslagen katedral och möta en publik som jag vet kommer att vara både kunnig och uppskattande.
Text: Anna Hedelius