En predikan, i kyrkligt sammanhang, kan beskrivas som ett sätt att göra Bibelns ord levande. Den som predikar, vilket ofta är en präst, försöker sätta ord på ett tema eller en text som sedan förmedlas och var och en av oss som tar emot ges möjlighet att söka svar, eller väcka nya funderingar, hos oss själva.
Har man besökt en kyrka och några gudstjänster så vet man att predikningar kan se väldigt olika ut. De kan vara olika långa, olika uppbyggda eller bestå av olika språkbruk. Ja sällan möter man en präst, eller annan predikant, som gör eller tolkar ett tema eller text precis likadant som någon annan.
Cecilia Nelin vigdes till präst 2014 och har arbetat i Gideå Trehörningsjö församling sedan mars 2015. Under sina 12 år har hon både hört och skrivit många predikningar. Hur många, det vet hon inte själv, men ibland dyker det faktiskt upp en text som hon får tänka till lite extra på. T.ex. en årgång* som hon inte skrivit till förut.
I ett samtal med Cecilia frågar jag hur hennes process ser ut, hur skapar hon sina predikningar?
- Jag börjar med att skriva ut de texter som finns till den aktuella dagen från Svenska kyrkans hemsida. Jag kikar på de två alternativ till Dagens bön som finns. Jag läser och känner in och ser om något ord fastnar. Jag ber också. Jag ber att de ord som är menade att komma till mig ska fastna hos mig.
Hon berättar hur hon ofta sitter vid datorn och skriver och hur datorn är ett bra hjälpmedel eftersom orden kan flöda där, nästan i samma takt som tankarna, till skillnad från att skriva för hand. Hon skriver ned associationer och kanske knepigheter som hon finner med en text eller tema. Ibland räcker det och inspirationen kommer till henne. Men det är verkligen inte alltid, berättar hon.
Cecilia tar också hjälp av poddar och artiklar för att finna ingångar till en predikan. Många gånger söker hon bland kommentarböcker och Bibelöversättningar till andra språk än den som används hos Svenska kyrkan idag (Bibel 2000). Det kan också vara intressant att jämföra med 1917-års översättning, berättar hon. Hon kan söka olika berättelser om samma händelse eller söka hur ett ord tolkas på ett gammalt språk.
Varför är det viktigt att jämföra olika berättelser och översättningar?
- Jo, jag tänker att berättelserna i Bibeln skrevs ju för olika publik och för många år sedan. En person skrev av en anledning medan en annan beskrev samma händelse för att visa på något annat. Att förstå olika syften och utgångspunkter är viktigt. Föreställ dig exempelvis en stol. Du kanske tänker en stoppad karmstol som står i vardagsrummet medan jag menar en köksstol. Detta gör vår förståelse för en text olika. Vid översättningar försvinner nyanser.
Och när du kommit så långt i processen, vad sker sedan?
- Ibland kan det vara trögt i flera dagar. Ibland svett, ibland inspiration, säger Cecilia och ler. Ibland måste jag vänta in och ha tålamod och plötsligt händer något, något sker t.ex. ute i världen som gör att det lossnar. En gång minns jag att det var ett bombdåd i Bryssel och då lossnade tankarna och jag kunde skriva färdigt. Ibland är det meningen att vänta, det finns en anledning och den kommer. Så då blir man lite extra uppmärksam och känner in omvärlden. Men det är frustrerande samtidigt.
- Men vanligtvis har jag många bollar och några får läggas åt sidan. Några teman eller funderingar som dykt upp kan jag få skjuta på tills ett annat år. Jag vill gärna ge nya perspektiv i mina predikningar, inte samma som jag hade förra året. Men det är viktigt att inte tvinga in för mycket på en gång. En alltför lång predikan eller spretig blir inte bra.
Cecilia beskriver hur hon under utbildningen till präst uppskattade att vara del av en predikogrupp där de olika deltagarna skrev varsina predikningar om samma sak och sedan delade och samtalade. Det gav perspektiv på hur saker kan vinklas olika och en bra förberedelse för hur det kan vara i verkligheten då saker uppfattas och ses på olika sätt.
Till sist, Cecilia, vad vill du att de som lyssnar på din predikan ska känna när de går därifrån?
- Det vore trist om de tänkte liksom: ”Jaha”. Jag vill nog att de ska tänka ”Det här tar jag med mig” eller, ha en go’ känsla. Det är inte viktigt att komma ihåg orden, det gör man sällan, utan att man får en känsla som ger något.
Text och bild: Maria Ebervall