Jag minns att jag i årskurs fyra skrev en text som min lärare tyckte var så bra att den fick sitta uppsatt vid entrén till skolans bibliotek. Där, bland bokhyllor och rader av böcker och lågmält prassel av sidor, hängde mina ord: ”Jag älskar att läsa för när man öppnar en bok känns det som man svävar i den…” Bredvid texten hade jag ritat en bild av mig själv sittande på en uppslagen bok, som lyfte från marken och svävade upp bland himmelens moln.
Jag minns att jag både var stolt och lite generad över att min oväntat djupsinniga poesi exponerades för hela skolan. Det är något rörande med den där minnesbilden idag. Inte bara för att den härligt barnslig – utan för att den kanske bar en sanning som jag då ännu inte riktigt förstod.
För visst kan den där känslan infinna sig ibland. När en text öppnar sig, när språket bär, när världen vidgas och tiden saktar in. Att läsa kan vara att få lyfta. Men med åren har jag också upptäckt en annan dimension: att läsning inte bara handlar om att jag tar mig in i texten – utan att något i texten får ta plats i mig.
I kyrkans tradition finns en gammal övning som kallas Lectio Divina – helig läsning. Den handlar inte om att läsa mycket, utan om att läsa långsamt. Att stanna vid ett ord eller en mening, låta den sjunka in, bära med den i bön, lyssna efter vad som berör. Det är en läsning som inte jagar förståelse, utan relation. Inte prestation, utan närvaro.
Kanske är det en motrörelse vi behöver i vår tid. Vi är så vana att skumma, scrolla, snabbt avgöra vad något “är”. Men de viktigaste orden låter sig inte fångas på det sättet. De behöver tid. Uppmärksamhet. En villighet att stanna kvar också i orden som skaver eller texter som är svåra att förhålla sig till.
Nu i höst händer det spännande saker på bibelfronten. En ny översättning av Nya testamentet lanseras. Jag ser framemot nya formuleringar, nya nyanser, kanske ord som plötsligt öppnar sig på ett annat sätt än tidigare. På initiativ av ärkebiskopen kommer den nya översättningen (NT 2026) att delas ut i Svenska kyrkans församlingar första söndagen i advent 2026. Syftet är att uppmärksamma den nya översättningen, markera 500 år sedan Nya testamentet översattes till svenska samt att främja bibelläsning. Det är en inbjudan att läsa igen med ny blick och nyfikenhet. Håll utkik efter bibelstudiegrupper och andra aktiviteter i församlingarna – tillfällen att läsa tillsammans och upptäcka mer.
Den där teckningen från biblioteksväggen i min gamla skola finns inte kvar. Men tioåringen som ritade den har något att lära mig fortfarande. Hon visste att läsning kunde bära. Idag anar jag att det inte bara handlar om att sväva bort, utan också om att landa djupare i det som är sant.