Att vara kyrkvärd - att läsa, leda och välkomna

Anna-Lena Lindberg bor i Stensätter utanför Husum. Till vardags är hon lärare och sedan några år tillbaka har hon uppdrag att vara kyrkvärd i Grundsunda församling. Svenska kyrkan har för henne varit en naturlig del av livet sedan barndomen. 

– Jag har alltid varit med i kyrkan, ända sedan jag var liten, allt ifrån juniorerna till konfirmation, berättar Anna-Lena. 

Ändå dröjde det länge innan hon blev kyrkvärd. Första gången hon fick frågan kände hon sig inte riktigt redo. Men när hon några år senare blev tillfrågad igen av en av församlingens kyrkvärdar kändes det annorlunda. 

– Då kände jag att jag var mogen för det. 

Sedan dess har hon haft uppdraget i drygt tre år och hon tjänstgör ungefär en gång i månaden. 

Vad gör egentligen en kyrkvärd? Anna-Lena beskriver uppgifterna som både praktiska och relationsskapande. 

– Framför allt handlar det om att möta människor. Att hälsa välkommen, dela ut psalmböcker och vara ett stöd så att besökaren känner sig trygg i vad som händer i gudstjänsten och i kyrkorummet. 

Just värdskapet är det hon själv lyfter som viktigast. Att bli sedd och välkomnad kan göra stor skillnad för den som kommer till kyrkan, särskilt för den som inte är van gudstjänstbesökare. Samtidigt rymmer uppdraget mycket mer. Kyrkvärden medverkar i gudstjänsten genom att läsa texter och be förbön, berätta om vilken söndag det är i kyrkoåret, presentera medverkande och berätta om kollektens ändamål. Ofta ingår också att ordna kyrkkaffe eller förbereda lokalen. 

Genom uppdraget har hon fått en helt annan insikt i liturgin, kyrkoårets söndagar och vad olika moment i gudstjänsten egentligen står för. 

– Jag har lärt mig massor, säger Anna-Lena.  

Hon är yngst bland Grundsundas kyrkvärdar.  

– Det finns behov av fler som vill göra uppgifter i Svenska kyrkan, inte minst yngre. Att engagera sig och få vara del av något större ger så mycket tillbaka. Och ju fler man är, desto mindre ofta behöver man tjänstgöra. 

Till sist berättar Anna-Lena om en julotta hon besökte i en kyrka i Mellansverige, där ingen kyrkvärd fanns på plats. 

– Det märktes direkt. Folk blev lite vilsna. Ingen hjälpte till att skapa den där välkomnande känslan. Ingen som sade hej vid kyrkporten och visade tillrätta. Det var en kvinna som sjöng men ingen talade om vem hon var. Ingen visade när man skulle stå upp i gudstjänsten. Upplevelsen blev en tydlig påminnelse om kyrkvärdens betydelse. 

– Det kändes som att det fattades någon. 

När Anna-Lena får frågan vad hon vill säga till den som är nyfiken på att bli kyrkvärd, är svaret enkelt: 

– Prova! Vad är det värsta som kan hända? 
 
Text och bild: Charlotte Nordin