Lyssna

Nyhet / Publicerad 29 mars 2026 / Ändrad 9 april 2026

Biståndet behöver en ny berättelse

Sverige står inför en tid då säkerhet inte längre kan byggas i isolerade stuprör. Trots det hålls försvar, bistånd, handel och fredsarbete ofta isär i den offentliga debatten.

För att kunna agera kraftfullt och trovärdigt behöver vi en ny berättelse som binder samman dessa områden och visar hur de tillsammans skapar fred och stabilitet.

Till denna hör flera delar: geopolitisk aggressionsdämpning, fredsstärkande samhällsutveckling och mänskligt ansvarstagande. Bistånd är ett strategiskt konfliktdämpande verktyg för att bygga en hållbar värld. Världen, andra människor och vi själva utsätts för fara om vi inte beaktar hur nära allt hör samman.

Som en världsomspännande rörelse ser kyrkan nöden på många håll i världen. Engagemanget för människans värde och värdighet har kyrkan burit alltsedan Jesu tid.

En krönika från Dagens industri

Ärkebiskop Martin Modéus är krönikör i tidningen Dagens industri. 
Läs fler krönikor skrivna av ärkebiskopen.

Framtidens ledande länder kommer att minnas vilka som var vänner i nödens tid.

Nu behövs en berättelse i avpolitiserat samförstånd, syftande till effektivitet och trovärdighet, där stödet till medmänniskan står i centrum.

En ny integrerande berättelse behöver ett fundament av tre delar:

Den första delen är geopolitik och säkerhetspolitik. Den globala minskningen av biståndet skapar nu geopolitiska obalanser och maktvakuum. Svenska kyrkans partners i världen berättar vad som händer; nu flyttar Kina, Ryssland och andra auktoritära krafter in.

Länder med störst utvecklingsbehov löper störst risk att hamna i beroenden. Fattiga länder kan i dag tvingas att lägga nästan hälften av sin budget på skulder. Inte sällan är Kina långivare.

För bara 50 år sedan betraktades Indien som ett fattigt land. Men svenskt bistånd har bidragit till förändring. I dag finns fortfarande många fattiga, men landet har blivit en stormakt. Framtidens ledande länder kommer att minnas vilka som var vänner i nödens tid.

Det går alltså inte att begränsa biståndet till ”fungerande” stater. Alla är delar av detta geopolitiska spel, som kommer att få efterverkningar långt in i framtiden.

Ovanstående resonemang visar att det är ett misstag att, som somliga länder gjort, flytta just biståndspengar till att stärka försvaret. Det är som att höja staketet framför huset genom att plocka delar från staketet bakom huset.

Det är över hundra gånger billigare att förebygga konflikter än att hantera dem.

I detta perspektiv är biståndet att betrakta som en första försvarslinje, alltså högprioriterat i oroliga tider. Kraftfulla biståndssamarbeten ska ses som säkerhetsskapande på samma sätt som Nato, EU och de ekonomiska samarbetsavtalen.

Den andra delen handlar om samhällsbyggnad för ömsesidigt välstånd.

Redskapen är väl kända: att bygga fungerande institutioner som skatteverk, lantmäteri, domstolsverk, stadfästa marknadsekonomiska spelregler, möjliggöra investeringar i samhällskritisk infrastruktur, stärka demokrati, mänskliga rättigheter och klimatförändringsskydd. Då kan rättvis och ömsesidig handel skapa välstånd, en förutsättning för stabila samhällen.

Vår gemensamma välfärd är inget nollsummespel; ditt välstånd är en förutsättning för mitt, och tvärtom. Utvecklingsbistånd är till för att skapa detta. Och vårt partnerskap är efterfrågat.

Här kan vi inspireras av 1940-talets Marshallplan, som byggde på analysen att om Tyskland får hjälp att komma på fötterna så kommer alla, genom handelsutbyte, att bli vinnare.

Ny forskning från Internationella Valutafonden (IMF) visar att varje dollar vi investerar i ekonomisk tillväxt och politisk stabilitet sparar oss över 100 dollar, eftersom vi då slipper hantera kostnaderna av konflikter. Det är över hundra gånger billigare att förebygga konflikter än att hantera dem.

Den tredje delen är mänsklighet. Det finns ett moraliskt imperativ att rika ska bistå fattiga. Detta är en insikt som finns såväl i den politiska högern som vänstern och i kristen tro, även om man uttrycker det med olika ord. Här råder stark folklig uppslutning.

Kritiken riktas oftast mot utvecklingsbiståndet, trots att det, när det är effektivt, långsiktigt minskar behovet av humanitärt bistånd. Den logiska kullerbyttan är uppenbar: när fungerande utvecklingsbistånd dras ner återuppstår kostnaden i form av humanitära nödräddningar.

Så vad ska vi då göra?

  • Det första är att lära av vår svenska historia: ömsesidig hjälp och omsorgsfullt samhällsbygge har gynnat oss alla.
  • Det andra är att vänstern och högern behöver formulera sina positiva, långsiktiga biståndsberättelser och söka samförstånd. Bistånd måste vara långsiktigt, stabilt och uthålligt.
  • Det tredje är att se att biståndet behöver vara kraftfullt, i både kvalitet och kvantitet. Bejakande av biståndets volymaspekt och dess effektivitetsaspekt måste gå hand i hand.
  • Det fjärde är att politik och biståndsorganisationer behöver söka sig tillbaka till ett nytt förtroende för varandras goda vilja och förmåga att bidra i arbetet.

Beredskap, internationellt utvecklingsbistånd, humanitet, handel, klimat, demokrati och fredsarbete hör ihop. För vi hör ihop som människor. Om det behöver biståndets nya berättelse handla.

Martin Modéus
Ärkebiskop i Svenska kyrkan

Läs krönikan i Dagens industri