Vi har tidigare skrivit om den turnerande föreställningen Ursäkten, som är ett konstnärligt svar på Svenska kyrkans ursäkt till det samiska folket. Den spelades i Linköpings domkyrka 7 november 2025. Direkt efter föreställningen möttes bland annat biskop Marika Markovits och Carina Sarri, ordförande i föreningen Samer i Linköping med omnejd, för ett uppföljande samtal i domkyrkan.
”Aldrig tvivlat på min identitet”
Mer om Carina Sarris reaktion på föreställningen senare. Men först lite om hennes bakgrund. Carina är från Nikkaloukta och uppvuxen i Kiruna. Hon utbildade sig till förskollärare och har under hela sitt arbetsliv arbetat med förskola och skola med samiska förtecken. Hon menar att man antingen stärks eller sänks av att tillhöra en minoritet.
- Jag har stärkts av det och aldrig tvivlat på min identitet eller försökt att dölja mitt arv. Det hade också varit svårt med mitt samiska efternamn, säger Carina.
Drivande i sameförening
Idag är hon pensionär och valde 2022, på grund av stadsomvandlingen i Kiruna, att flytta ner till Linköping där hennes syster bor. Carina var en av de drivande att starta föreningen Samer i Linköping med omnejd. Styrelsen träffas en gång i månaden och bjuder in till bland annat slöjdträffar och bokcirklar. Träffarna besöks av styrelsen och några till, men Carina gissar att det finns ett hundratal samer i Östergötland. Hon bekräftar fördomen att många tror att samer lever som renskötare på fjället tillsammans med renar och är mörkhåriga och kortväxta.
- Många samer bor ju inne i städerna i norr eller på andra platser i Sverige. Jag tror generellt att människor är mer upplysta nuförtiden, men vad som undervisas om samer i skolorna beror mycket på den enskilda läraren. Svenskarna vet mer om indianerna än om sitt eget urfolk, säger Carina Sarri.
”Mycket som är bra, men man borde vara mer aktiva”
Så vad tycker egentligen Carina om föreställningen Ursäkten och Svenska kyrkans åtaganden kopplade till ursäkten till det samiska folket? Hon tycker att föreställningen på ett bra sätt speglade det förtryck som Svenska kyrkan historiskt varit delaktig i, men att det samtidigt också fanns en ton av något positivt inför framtiden.
- Det är jättebra att öka delaktigheten och det är mycket som är bra i de åtta åtaganden som man tagit bra. Om man faktiskt jobbar utifrån dessa kommer man en bra bit på väg. Men jag känner ändå inte riktigt att kyrkan tar det riktigt på allvar. Man borde vara mer aktiva, för det är fortfarande en hel del som ska göras enligt åtaganden och tidsplanen. Men det är kanske svårt att få gensvar av Svenska kyrkan söderut i landet, säger Carina.
Läser på samiska i domkyrkan
När hon fick höra talas om att evangelietexten läses upp på ett annat språk under högmässan i domkyrkan tog Carina kontakt med domkyrkoförsamlingen. Sedan dess läser hon upp evangelietexten på nordsamiska och hennes väninna Rosie Eriksson på sydsamiska ungefär en gång i månaden.
- Jag kan inte säga att jag annars är en frekvent kyrkobesökare, men det är fantastiskt i domkyrkan. Det är en god stämning och så himla fint och roligt att få läsa evangeliet på mitt språk. Jag uppskattar det, säger Carina Sarri.
Text Filip Ewertsson