Eftersom naturområdet i Lilla Aska är blivande griftegårdsmark, är det av största vikt att det röjningsarbete som utförs sker med varsamhet. Det är följaktligen natur- och kulturvård, och inte ett regelrätt skogsbruk, som bedrivs.
De arbeten som utförs i griftegårdens närområde sker med framförhållning för att underlätta en framtida utvidgning av griftegården, men även för att värna om andra värden. Skogsområdet ligger i närheten av Tinnerö eklandskap. Eklandskapet i Östergötland är klassat som riksintresse och det är norra Europas största sammanhängande ekområde, varför även EU har påtalat vikten av att det bevaras. Därför gynnas eken även i Lilla Aska, och ekmiljöer bevaras för framtiden.
Till våren och sommaren ska man i Lilla Aska kunna njuta av blommande fågelbärsträd, mossbeklädda klippblock, våtmarker samt rika bär- och svampmarker, men nu är allt fruset.
Kinderna lyser röda på skogsarbetarna när de tar en välbehövlig rast och betraktar sitt arbete. Allt som har gjorts är en härlig syn. Det är roligt med ett självständigt och långsiktigt arbete, ett projekt där man gynnar den biologiska mångfalden och förvaltar området för kommande generationer.
– Det är så tacksamt. Man ser så tydligt skillnaden mellan där vi jobbat och det som fortfarande är orört, säger Tobias. Det skänker glädje, man blir stolt. Dessutom är det roligt med all uppskattning och feedback.
Även Askaleden, den lilla vandringsleden som slingrar över området, ses över. Lambohovs och Slakas bebyggelse närmar sig Lilla Aska och området används alltmer som rekreationsområde. Leden passerar såväl griftegårdens olika gravskick såsom ängsmarker, skogen och olika historiska lämningar. Längs vandringsleden har sittplatser skapats. Platserna har valts med omsorg och inbjuder till en stunds vila i miljöer som stimulerar tanken exempelvis i form av spår av gångna släktens steg, naturens skönhet eller tystnad.
Många är de som för första gången kommit till Lilla Aska och förundrats över platsens stillhet och frid. Även de anställda kan, trots att det är deras arbetsmiljö, känna av detta. Tobias berättar om när han stänger av motorn och tar av sig röjsågen.
– Allt blir tyst och man hör fåglarna. Det är så rofyllt.
Röjningen ger en öppen och fin skog. Skogsarbetet sker varje vinter vilket gör att den sly som fälls oftast är så klen att den kan ligga kvar på marken och förmultna, utan att skapa besvär för de som vill vandra genom skogen. Arbetet med att röja och gallra gör så att stenmurar, hagmarker, fornlämningar, hålvägar och geologiska lämningar, i form av exempelvis rullstensåsen, strandvallen och flyttblocken, blir väl synliga i landskapet och inte förstörs av vegetation. Så startar de sina röjsågar igen och ljudet av de sjungande klingorna färdas allt längre in i skogen. ■
Text: Jörgen Silverstig • Foto: Peder Qvist