– För mig handlar fastan om fokus och eftertanke om vad som är viktigt i en värld som är så splittrad, med så mycket krav och förväntningar, tänker Susanna.
Susanna är uppväxt i östgötska Kisa, hon är kristen sedan tonåren och arbetar som diakon i Svenska kyrkan i Linköping. Katrina är har växt upp i Dalarna, hon har varit muslim i ungefär 15 år och läser samhälls- och kulturanalys vid Linköpings universitet. Ingen av dom har växt upp i en religiös familj.
Katrina beskriver hur hon förbereder fastan under rajab och shaban, de två månaderna innan månaden ramadan.
– De kallas de tre välsignade månaderna och det är lättare att fasta under ramadan om man vänjer kroppen vid fasta under månaderna innan. Man avstår från mat och dryck från soluppgång till solnedgång. Det finns olika skolor som har olika sätt att fasta. Vissa kan fasta samma tider året om. I Kiruna är det svårt att fasta på sommaren när solen aldrig går ner. Men det finns olika lösningar för olika situationer.
– Som kristen kan man fasta på olika sätt, säger Susanna. När jag var yngre matfastade jag, men nu tänker jag att det kan vara att avstå från något som står i vägen för relationen med Gud och med människor. Sånt som tar för mycket uppmärksamhet från relationer. En del fastar från sociala medier om de upplever det som ett hinder, även om det så klart kan vara något positivt i relationer också.
Tid för eftertanke
Fastan får vara en period av eftertänksamhet, säger Susanna. Hur vill jag egentligen leva? Jag får öva att leva närmare Gud under den här tiden. Framför allt inför påsken så är fasta att följa kärlekens väg, så som Jesus gjorde. Det är en övning i kärlek. Advent är också en fasteperiod då man förbereder sig inför julen. Då kanske man inte matfastar, men förbereder sig på andra sätt.
– Vi har också saker under fastan som inte handlar om mat, tänker Katrina. Man får inte använda nikotin eller ha intima relationer. Vi får inte bli arga, utan öva oss i att behålla våra sinnen. Det sägs att fastan bryts om du blir arg.
– Det är ett gemensamt drag att öva sig i självbehärskning, men också i solidaritet, konstaterar Susanna.
– Precis, när vi inte äter eller dricker så känner vi mer med människor som inte har mat, berättar Katrina. Vi vet hur det är att gå hungriga och törstiga en dag. Skillnaden är att vi får äta och dricka när solen går ner.
Gemenskap när man bryter fastan
– Dina grannar får inte vara hungriga under ramadan, säger Katrina. Så när man bryter fastan vid solnedgången så blir det väldigt kollektivt, inkluderande och festligt.
– Vi börjar alltid med soppa för att få magen att mjukna upp, fortsätter Katrina. Efter det tar vi mat så inte kroppen får en chock av att inte ha ätit på hela dagen. Det är mycket linssoppa och man kan nästan se på färgen på soppan var människor kommer ifrån. Blir man bjuden att bryta fastan med någon så bjuds man ofta på det som är traditionellt därifrån man kommer. Det är alltid spännande och jättegott. Jag vet inte vad det är men det smakar så bra. Mycket bättre än övriga året. När fastan är över är det eid i tre dagar. Att äta frukost första dagen efter fastan är speciellt när man inte gjort det på så länge.
– Man blir stark när man ser att man klarar av så mycket mer än man tror, säger Katrina. När man har arbetat eller pluggat en hel dag utan mat och dryck. Det känns som att allt går lite långsammare, du tittar på allt och reflekterar över folks beteende. Man blir tålmodig också.
– Under fastan har Svenska kyrkan en kampanj för vårt internationella arbete, säger Susanna. Jag tänker på det du sa om att tänka på sin granne och den som är fattig och att känna på hur det känns att vara hungrig. Det är också en likhet mellan oss.
– Vi har också mycket välgörenhet under ramadan, instämmer Katrina. Föräldralösa har ett stort fokus. Man ska ta hand om den föräldralöse säger många verser i Koranen.
Stressfasta
– Jag brukar försöka stressfasta, berättar Susanna. Jag försöker låta bli att stressa för att jag vet att det påverkar min uppmärksamhet mot världen, människor och Gud. Mer fokus på bön och mindre på stress och prestation för att se vad som är viktigt. Det är utmanande, men det förändrar mig. Jag blir klarare i huvudet. Det blir en annan uppmärksamhet på omgivningen.
– Jag försöker öva mig i att lyssna bättre för att jag vet att Gud söker mig, men att jag inte alltid är tillgänglig för att lyssna. tänker Susanna. Ibland kan jag bli avundsjuk på er muslimer att det finns en så tydlig bönerytm i ert liv. Själv har jag inte samma disciplin så jag måste jag bestämma mig. Men om jag gör det så vet jag att jag mår bra av det. ■
Text och foto: Royne Mercurio (ur Liv & Längtan Nr 2 2026)