Körcafé i Ytterlännäs

Sorlet låg redan varmt i rummet innan musiken började. På borden stod kaffekoppar framdukade och längre bak i lokalen väntade fikabrödet inför pausen.

När kören tog ton blev det snabbt tydligt att det här var en kväll många hade sett fram emot.

Ytterlännäs kyrkokör, som i år fyller 179 år, är Sveriges äldsta kyrkokör och fortsätter att samla människor kring musiken generation efter generation. Under ledning av kantor och körledare Ida Linné bjöds publiken på både körsång, allsång och musikframträdanden.

– Det känns väldigt roligt att vi får göra den här kvällen tillsammans, säger hon.

Michael och Ida spelade fyrhändigt vid pianot och möttes av varma applåder från publiken. Likadant blev det när Solisten Bea sjöng.

Under kvällen sjöng publiken också med i flera välkända allsånger, bland annat Teddybjörnen Fredriksson och Den blomstertid nu kommer. Från borden hördes både skratt och sång när många stämde in.

På plats fanns också Sigrid, som har sjungit i kören i 53 år. Under kvällen fick hon blommor som tack för alla år i kören.

– Att sjunga tillsammans betyder mycket. Man blir glad av det, och är man trött när man kommer till övningen, då blir man pigg direkt, säger hon.

På väggen i lokalen hänger ett gammalt fotografi från när kören firade 150 år. Framför tavlan står Ulla-Mari, körens första kvinnliga körledare. Hon började som ledare när hon var 23 år gammal och ledde sedan kören i 36 år.

Under åren har kören gjort resor till bland annat USA och Polen, arrangerat stora konserter i Ytterlännäs och samarbetat med flera kända artister.

– Vi har haft fantastiska år tillsammans. Bland annat har vi haft samarbeten med Johnny Logan och Tommy Körberg. Kören har alltid ställt upp på mina påhitt, säger Ulla-Mari och skrattar.

När Sigrid och Ulla-Karin står framför tavlan väcks många minnen till liv. På bilden finns bland annat Sigrids mamma.

– Det var faktiskt hon som fick med mig till kören första gången, sen blev jag fast. Och på denna bild finns även hon som sydde alla våra fina kläder till köruppvisningarna, säger Sigrid. 

När det blev dags för fika dukades kanelbullar och syltkakor fram från ett lokalt café. Kaffet fylldes på och samtalen fortsatte runt borden.

När cafékvällen var klar, blev många kvar i lokalen. Några stod och pratade vid borden, medan andra tittade på den gamla körbilden på väggen och fortsatte minnas tidigare år tillsammans.