Kyrkoledare, teologer och engagerade kristna från flera världsdelar var inbjudna till att reflektera och arbeta kring temat "Faith. Power. Us. Religion in Times of Populism". Berlinmissionen företräder vårt tyska vänstift EKBO (Evangelische Kirche Berlin-Brandenburg-schlesische Oberlausitz) i relation till sitt internationella nätverk av kyrkor. Från Göteborgs stift deltog Henrik Frykberg och Anders Stenbäck.
Hoppets teologi mitt i en orolig tid
Konferensen inleddes med en interreligiös förbön för fred i Försoningskapellet vid den tidigare Berlinmuren. De följande dagarna fyllda av föredrag, bibelreflektion, workshops och möten över nations- och religionsgränser.
I den första morgonandakten tog pastor Gerald Bock från Western Cape i Sydafrika sin utgångspunkt i profeten Jeremias ord till Juda folk i exil: "Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp." (Jer 29:11)
Jeremia utlovade ingen snabb väg tillbaka från exilen, utan folket uppmanades att bygga hus, plantera trädgårdar och söka samhällets bästa där de befann sig. På samma sätt behöver kristna idag leva med uthållighet i en tid präglad av konflikter, migration, krig och osäkerhet. Hopp är inte en passiv optimism utan en handlingskraftig realism. Att söka fred, bygga relationer och värna människors värdighet hör till kyrkans kallelse.
Kristen identitet och offentlig teologi
En av huvudtalarna, professor Torsten Meireis från Humboldtuniversitetet i Berlin, ställde frågan: Vad innebär det att vara kristen i vår tid?
Han betonade att kristen tro alltid har både en personlig och offentlig dimension. Kyrkan vittnar om evangeliet genom gudstjänst, diakoni och gemenskap, men också genom att delta i samhällsdebatten när människovärdet hotas.
Särskilt lyfte han fram begreppet offentlig teologi, där kyrkan bidrar till det demokratiska samtalet utan att göra anspråk på politisk makt. Kyrkans uppgift är inte att dominera samhället, men inte heller att dra sig undan när människor far illa.
Kristna bör, på grundval av den mänskliga värdighet som skapelsens och försoningens Gud ger, bidra till allmän tillgång och delaktighet åt röster som annars riskerar att trängas undan.
När samhällen delas upp i "vi" och "de"
Under en paneldiskussion med deltagare från USA, Tyskland och Eswatini återkom frågan om hur kyrkor kan bygga broar i samhällen där människor allt oftare misstror varandra.
Rev. Julie Holm från United Church of Christ i USA beskrev ett samhälle där politiska motsättningar allt oftare leder till att människor förlorar kontakten med varandra. Kyrkans uppdrag är därför att hjälpa människor att återupptäcka att varje människa bär Guds avbild.
Biskop Zwanini Shabalala från Evangelical Lutheran Church in Southern Africa berättade hur kyrkor i södra Afrika länge kombinerat förkunnelse med arbete för mänskliga rättigheter, utbildning och samhällsutveckling. Han betonade att kyrkans trovärdighet växer när människor ser att den står sida vid sida med dem som är utsatta.
Professor Torsten Meireis menade att så länge tron på den ekonomiska tillväxten i Tyskland upprätthölls så kunde sociala konflikter undvikas. Men med besluten om nedskärningar av välfärden, särskilt för de mest behövande, ökar missnöjet och främlingsfientligheten. Evangeliet handlar inte om välstånd, och detta behöver främst de välbeställda påminnas om.
Panelen var överens om att kyrkan behöver kombinera profetisk tydlighet med en vilja att lyssna. Människors oro får inte avfärdas, men den får heller inte utnyttjas för att rättfärdiga exkludering eller diskriminering.
Jag var en främling och ni tog inte emot mig
Migration var ett återkommande tema under konferensen. En workshop om mottagande och delaktighet leddes av en präst som arbetar på en flyktingmottagning samt en företrädare för organisationen Women in Exile, som består av asylsökande kvinnor i Tyskland. Genom praktiskt stöd, juridisk vägledning och opinionsbildning arbetar organisationen för att stärka kvinnors rättigheter och möjlighet att göra sina röster hörda.
Samtalen kretsade inte bara kring alla inskränkningar som görs i Europas flyktingmottagande utan också kring vad verklig integration innebär. Människor behöver ges möjlighet till delaktighet innan samhället ställer krav på anpassning.
Bland de perspektiv som lyftes fram fanns:
- att varje människa är skapad till Guds avbild,
- att kärleken till nästan inte har några nationella gränser,
- att integration måste bygga på ömsesidighet,
- att församlingar kan vara viktiga mötesplatser där människor får växa in i samhället och samtidigt bevara sin identitet.
Religion som motkraft till populism
Populistiska rörelser vinner inflytande i många delar av världen och konferensens övergripande tema handlade om religionens roll, inte bara kyrkans. Ett av samtalen bestod av en interreligiös panel med judiska, muslimska och kristna företrädare. De betonade att populism ofta lever på konspirationsteorier som baseras på känslan av att något har gått snett snarare än på sammanhängande ideologier. Då kan religionen fungera som en kraft som stärker gemenskap, demokrati och social sammanhållning i samhället.
Samarbete över religionsgränserna blir allt viktigare när minoriteter utsätts för misstänkliggörande och hat. Den interreligiösa dialogen är alltså inte ett naivt projekt utan ett konkret redskap för att bygga motståndskraft mot polarisering.
Att vara både röd flagga och mötesplats
En annan av konferensens huvudtalare var Teol Dr Anne Gidion, representant för Evangelische Kirche in Deutschlands gentemot förbundsdagen och EU. Hon beskrev kyrkans roll med två bilder: Den röda flaggan och mötesplatsen. Kyrkan behöver ibland tydligt säga ifrån när mänsklig värdighet, demokratiska principer eller grundläggande rättigheter hotas, och höja röd flagg. Kyrkorna behöver också vara en mötesplats där människor med olika erfarenheter och åsikter möts under former som främjar lyssnande och respekt. Alla konflikter kan inte lösas, men människor kan lära sig att leva tillsammans utan att demonisera varandra.
En gemensam kallelse
Genom vänstiftsrelationen med EKBO och andra relationer inom den världsvida kyrkan och interreligiöst möter vi erfarenheter från samhällen som på olika sätt brottas med samma frågor som vi själva: migration, demokratins framtid, social sammanhållning och kyrkans offentliga uppdrag.
Att följa Kristus i vår tid handlar om att söka fred, stå på de utsattas sida och fortsätta bygga broar där andra reser murar. I en tid då många söker enkla svar på komplexa problem behövs en kyrka som både vågar lyssna djupt och tala tydligt. Vår uppgift är att motverka rädsla och polarisering genom att bära hopp, försvara människovärdet och bygga gemenskap.
Text: Anders Stenbäck