I månadsskiftet februari–mars 2026 hade jag förmånen att med stiftets biskop och prostar besöka Berlin med nattåg från Göteborg via Malmö. Målet var att fördjupa relationerna med EKBO och denna gång lägga ett särskilt fokus på att besöka kontrakt och församlingar i de stora områden som omger Berlin.
Vid lördagens ankomst besöktes först Försoningskapellet intill den tidigare Berlinmuren och jag fick presentera en inledning om EKBO:s historia och struktur. Redan samma dag gick resan vidare till Brandenburgs gamla huvudstad Potsdam, där ett kvällsmöte hölls med företrädare för kyrkan och för Berliner Missionswerk, som administrerar dess internationella relationer. Samtalen beskrev både kyrkans arbete och de större sammanhang där den verkar.
Söndagens gudstjänster
Det blev tidiga uppstigningar på söndagen för att resa parvis till olika församlingar i hela regionen ända till Wittstock i norr, Burg im Spreewald och Cottbus i söder samt Falkensee och Reinickendorf strax väster om staden. De mest avlägsna församlingarna låg två timmar bort, och vi fick uppleva kyrkans liv både i städer, mindre orter och på landsbygden. Vi blev väl mottagna av lokala prostar och företrädare för församlingarna. Efter morgongudstjänsterna, där de svenska gästpredikanterna kunde välja mellan att tala tyska eller engelska, blev det kyrkkaffe med samtal samt olika studiebesök i nejden.
Genomgående mötte vi en kyrka som ofta arbetar med små resurser men med stort personligt engagemang. I vissa församlingar bär enstaka medarbetare – präster, kantorer eller ideella – en stor del av verksamheten, men i gott samarbete med många engagerade i församlingen. Det fanns också en tydlig vilja att samverka med det lokala samhället och att se möjligheter snarare än begränsningar.
Cottbus och bidrag till samhällsutvecklingen
På måndagen samlades gruppen igen för en gemensam resa till Cottbus, som ligger i en region med en väldig brunkolsbrytning som är på väg att fasas ut. Där har kyrkan ett specialiserat arbete med dialogfrågor kring samhällsförändring - Zentrum für Dialog und Wandel.
Besöket gav en fördjupad bild av den verklighet som präglar regionen: en mycket stark sekularisering, förändringsutmattning, politiska spänningar och ett samhälle där kyrkan inte längre har en självklar plats.
Fantastiskt nog reagerar kyrkan inte främst defensivt utan mycket kreativt. Frågan återkommer om vad kyrkan kan bidra med i dialog, i samhällsengagemang och i relation till människor som saknar en tydlig kyrklig tillhörighet.
På kvällen fick vi ett högtidligt tillfälle att möta EKBO:s biskop tillsammans med flera av dem vi tidigare hade träffat samt några ur ledningen för utlandsförsamlingen svenska Viktoriaförsamlingen i Berlin.
Vad vi tar med oss
Vid tisdagens avslutande reflektion lyftes särskilt erfarenheterna från besöken utanför storstaden fram. Flera intryck återkom: hur snabbt kyrklig närvaro kan förändras i en sekulär kontext, hur mycket som bärs i kyrkan av enskilda engagerade personer och hur viktigt det är med kontakter och samverkan i lokalsamhället.
Dessutom hade resan gjort att vår svenska situation blev tydligare. I många avseenden har vi väldigt goda förutsättningar i Svenska kyrkan, som vi inte får ta för givna och som vi har ett ansvar att ta vara på.
En annan viktig erfarenhet var hur tydligt missionsperspektivet fanns närvarande i EKBO:s sammanhang. Även om själva ordet “mission” ofta undviks, präglas arbetet av grundfrågan om vad kyrkan har att ge i sitt sammanhang och hur den kan vara relevant i människors liv.
Vänstiftsrelationen framåt
Resan har ömsesidigt väckt fördjupat intresse för vänstiftsrelationen och gav nya konkreta ingångar. Genom besöken ute i församlingarna visades möjligheterna till och värdet av direkta kontakter på lokal nivå. I Falkensee exempelvis gavs det uttryck för intresset att bygga en relation med ett svenskt pastorat.
Text: Anders Stenbäck, stiftsadjunkt